UTSIKT ÖVER OMELAS
Angereds Teater, i samarbete med Emma Palmkvist, Ulf Rönnerstrand och Tor Lindstrand

Utsikt över Omelas är ett interdisciplinärt konstprojekt som arbetar med vår förmåga att föreställa oss ett utopiskt samhälle, och utopins inneboende paradox: den vision om en ny verklighet som bara kan existera bortom verkligheten. Genom att låta poetisk text, dramaturgi, animation, arkitektur och speldesign mötas vill skapa ett rum som aktiverar kollektiva fantasier om samhällssystem som fungerar på helt andra premisser än våra nuvarande.

Arbetet utgår ifrån ”The ones who walk away from Omelas” av Ursula K Le Guin, en novell om det utopiska samhället Omelas, och den etiska ambivalens som vilar latent i varje förverkligad utopi. Novellens kompetens är att generera fantasi; läsaren aktiveras att föreställa sig samhället genom vad texten antyder om hur olika delar av stadsstaten Omelas fungerar. Utifrån den logiken vill vi utveckla fantasin om Omelas till en större värld, där de olika samhällsområden som skisseras i texten växer till möjligheten att föreställa sig ett alternativt samhällssystem.

Vi tänker oss en iscensättning som dramatiserar textens överenskommelse snarare än dess innehåll. Vi översätter textens kommunikativa redskap till en rumslig logik där objekt och bilder samverkar med texten som en slags kognitiva nycklar för att ge förutsättning för fantasier att ta form. Målet är att presentera en form av tredimensionell modell, ett interdisciplinärt konstobjekt att kliva in i, där deltagaren ges förutsättningar att blicka ut över ett imaginärt Omelas. Där jag som besökare aktiverar en dramaturgi genom att kliva in och i mitt lyssnande aktivera modellen.

Projektet är ett möte mellan text, skådespelare, dramaturgi, arkitektur, ljud och video. Vi söker uttryck som aktiverar deltagarens produktiva föreställningsförmåga, för att generera viljan och kompetensen att tänka oss bortom det som för tillfället är närvarande, och därmed kunna skapa bilder av en framtid som är annorlunda det pågående. Utifrån scenkonstens grundläggande överenskommelse, publikens vilja att leva sig in i konstnärens föreslagna fiktion, söker vi en ny estetisk logik där scenkonstens auktoritet över rumstiden vävs samman med arkitekturens interaktiva karaktär och kören som medborgarrepresentation.