work

NEGATIVITETEN är en teaterinstallation baserad på poeten Johan Jönsons bok ProponeisiS från 2021. Med utgångspunkt i teater som textens arkitektur oscillerar verket i ett transmedialt fält mellan autonomt objekt och performativ rumstid. En poetisk apparatus, likt Aniaras Miman samtidigt maskin och kollektivt minne, där subjektivitet kontinuerligt produceras i mötet mellan singulär och kollektiv erfarenhet.

Johan Jönsons text är ett lyriskt ur-epos; en polyfon sångcykel, vars kombination av poetisk sensibilitet, klassperspektiv, referentiell förankring och ursinne ger materialet en unik resonans och potential. Poesins kärna är en lika paradoxal som vital tro på det negativa som möjlighet till ett hängivet och aktivt görande, där det generösa bejakandet av depressionens perspektiv och det kompromisslösa förnekandet av falskt hopp skapar en väg, inte ut ur men in och igenom den stasis, stumhet och brist på utsida och framtid som präglar vår samtid.

En central tankefigur är vår tids osynliggörandet av arbete, där det arbetande livet utgör den urbana medelklassens abjekt, men som också rymmer en slags arbetsamhetens emancipatoriska princip. Den påtagliga och utdragna arbetsinsats som texten innebär och förutsätter av såväl författare och mottagare skapar över tid en egen sfär, bortom transaktionslogikens hierarkiska rangordning, där vårt gemensamt investerade engagemang erbjuder ett rum där vi möts på lika villkor.

Spelplatser 2025

Skogen, Göteborg (28/2-2/3). Weld, Stockholm (28-30/3). Ställbergs Gruva (tba)

(utdrag ur ProponeisiS 2021)

A Att hissas in i ugnen. Ja. Det är från då. Jag
minns det. Ja. Min kropp minns. Kroppsdelarna.
I presens. Alltid i presens. Ja. Det är också
nu. Också andra. Deras delade jag. Ja. Ugnarna
producerar. Ja. Det är finkornigt grafitpulver.
Materiernas materia. Ja. Det innersta tickandet.
Det bortersta tickandet. Det som var innan. Det
som kommer efter. Ja. Det produceras. Med hög
temperatur väver ugnarna kolpartiklar. Sen svalna.
Från 1300-1400 grader till 50-60. Sen rengöras.
Skrapas av. Inuti. Inifrån. Vi är ugnssanerare.
Ugnsbiffar. Vi ska in i de avsvalnande ugnarna.
Ja.

B
Ja. Man träder in i den tättslutande overallen.
Den måste slutas om kroppen. Man tejpar igen
gliporna. Hjälm på. Ansiktsmask på. Ja. Som en
dykare in i produktionens tomrum. En slang med
luft mynnar ut inne bakom ansiktsmaskens plexi-
glas. Slangen hänger ner genom ugnen. Åtta meter.
Tio. Ja. Som en navelsträng av gummi och plast
från fabrikens inre. En motoriserad hjälplunga.
Till sanerarens andning. Till arbetsrörelserna.
Till kroppens repetitioner. Ja.

A
Ja. Man sätter sig på traversgungan. Man hissas
in. Det är uppåt. Från ugnens nedre öppning. In.
Uppåt. Man har verktygen i bälte runt midjan.
Man är innesluten i overallen. Man är omsluten
av ugnen. I värmen. I osynlig strålning. I dess
abstrakt påtagliga tryck. Ja. Man kommer upp. Man
höjer tryckluftsstämjärnet. Man försöker hitta en
liten spricka i den kompakta grafitvägg som bildas
som slagg efter ugnens grafitpulverproduktion. Som
en svart platta. Produktionsrester. Det ska tas
bort. Avlägsnas. Ja. Ugnens tomrum ska åter upp-
rättas. En ny produktionscykel ska inledas. Ja.

B
Ja. Man trycker in stämjärnsbladet. Man använder
axeln. Man spänner armen och fixerar trycklufts-
stämjärnet. Man spänner ryggen. Axlarna. Magmusk-
lerna. Man biter samman tandraderna. Ja. Och så för
man in verktygets reglage med det skyddshandske-
beklädda pekfingret och släpper fram trycklufts-
kraften. Ja. Stämjärnsbladet vibrerar. Verktyget
vibrerar.

A
Handen vibrerar. Armen. Överkroppen vibrerar.

B
Musklerna vibrerar. Dämpar rekylerna. Ja.

A
Ja. Man trycker tillbaka. Återriktar musklernas
krafter mot verktyget, mot tryckluftsstämjärnets
hackande blad. In i sprickan. Det har blivit en
spricka. Ja. Äntligen. Ja. Den jävla skitfttan.
Ja.

B
Ja. Sprickan vidgas. Ett litet flak av kompri-
merad grafit faller ner genom ugnens inre och
ut genom öppningen. Ja. Man svettas. T-shirten
klibbar vid ryggen. Ansiktet med glansiga
rännilar av svett. Man fortsätter. Luften pyser
in genom slangen. Det finkorniga grafitpulvret
tar sig in överallt. Genom masker och vita
plastiska overallvävnader. Ja. In i ögonen.
I näsan. I öronen. In i hårbotten. Genom huden.
Genom porerna. Ja

A
Ja. Det är från då. Jag minns det. Ja. Min kropp
minns. Kroppsdelarna. I presens. Alltid i presens.
Ja. Det är också nu. Också andra. Deras delade jag.
Ja.

A
Jag måste få in mer pengar. Måste. Vi måste få
in mer pengar. Måste. Mera pengar. Mer. Det är
pengarna som tickar fram egen död. Räkningarna
som dunsar ner på hallmattan som seriella kata-
strofer som inte upphör.

C
Var och varannan granne idiot och psykfall. Kan
de inte bara dö eller flytta, vräkas. Du har ett
värdelöst liv, okej, originellt. Välkommen i
klubben. Men måste du prompt och tvångs-
mässigt pracka på grannarna ditt värdelösa liv
och göra vårt liv än mer värdelöst. Det räcker
väl för fan med allt det värdelösa som redan är.
Sköt din egen skit. Ät din egen skit. Det får ju
vi göra. Låt oss för fan i helvetes jävlar oss
vara ifred med våra mediokra jävla skitliv.

B
Boken som inte finns, som är omöjlig. Det är
varje författares dröm.

A
Ser på tv. Jag äcklas, står inte ut med att lyssna
på dess ideologiska propaganda. Vill pissa i varje
käft som upprepar den där välorganiserade klass-
hatspolitiken. Överallt en massa jävla maskerad-
teve. Vilka värdelösa idioter förmår sig själv att
titta på detta. Svar: Icke läskunniga nollor, som
endast klarar av att aplikt och pavlovskt svara på
den mest simplistiska bildregim. Att döma av tittar-
siffror och medial uppmärksamhet en majoritet av
befolkningen. De borde bestraffas med stålstänger
på något analt vis.

C
Jag måste tjäna mer pengar. Om vi ska kunna bo
kvar i den här undermåliga skitlägenheten, så
måste jag få in mer pengar.

B
Kökskranen droppar. Badkarskranen droppar. Toa-
lettkranen droppar. Köksfäkten susar skevt, för
mycket, liksom plågat, trots att den är avstängd,
och fungerar mycket dåligt när de slås på.

A
Jag minns boken. Boken minns inte mig.

B
Jag vet inte. Jag vet inte. Min numera traditionellt
borgerliga och högst mediokra men någorlunda be-
kväma livsföring. Att det diskvalificerar mina ords
erfarenhet. Jag vet inte.

A
Går in i tvättstugan. Det autosensoriska ljuset tänds
inte, trots att jag rör mig som en vanlig, levande
människa, drar tvättvagn, stoppar i tvätt i maskinerna,
fyller på tvättmedel. Men inget ljus tänds. Efter nån
minut kommer en granne. Då tänds lysrören.

C
Boken. Istället för författarens och läsarens mediokra liv.

A
Kökskranen droppar. Kranen på toaletten droppar. Dusch-
munstycket droppar rinnigt. Det tickar inifrån lägenheten.
Det tickar. Tickar.

C
Hemma, i lägenheten, dit räkningarna kommer.

A
I lägenheten, hemma, långt borta från min klass.

B
Boken erbjuder ingen lättnad, ingen förståelse.

A
Alltså. De ser fan parodiskt medelklasslöjliga ut i
sina jävla kläder. Fattar de inte hur fan de klär sig?
De ser ju för fan ut som ett jävla skämt. Som nån
debil jävla medelklassmimikry, fast de inte fattar
det. Eller hur fan i helvete tänker de? Det är fan
provocerande osmakligt med den där kombina-
tionen av pervers brist på självförståelse samtidigt
med en babianaktig självsäkerhet.

B
Boken ingår i klasskampen, i dess samtliga riktningar.

C
Klassfienderna vill igen och igen ha oss på skitjobb
med så inihelvete låg lön att det är helt jävla omöjligt
att försörja sig på den. De vill att vi ska jobba ihjäl
oss, helst i servila servicefunktioner, åt dem. På löje-
väckande skitjobb, åt dem. De där vidriga jävla homo
liberalisäcklen.

A
Boken som undantagets andetag.

B Jag vet inte. Jag är, om än full av dess erfarenhet
och minne, helt borta från min klass. Jag är full-
ständigt negligerad av min klass. Det är en form av
död, det går inte att komma ifrån.

C
Boken är skulpturer av sand och vind i öknen.

B
Igen. Ja. Igen. Ja: Att den som använder rutpigav-
dragsstäderska hemma våldtas analt med svabb-
skaftet. Kollektivt och tyst.

C
Språkets performativa krafter gäller i vår typ av
samhälle blott och endast för redan liberalistiska-
kapitalistiska dygder; Homo liberalis som i en omni-
present semiotisk kapitalism oavlåtligt påbjuds möj-
lighet att reproducera sig själv och de sina och det
nära egna och därför ängsligt, censurerar och framför
allt självcensurerar så mycket samtida tal och språk.

A
Alla dessa tecken på tecken på tecken som aldrig blir
realiserade; tomma löften, potentialitetslögnens ideo-
logisering. Jag vet inte. Nej. Nej. Jag vet inte.

B
Alla dessa små, högljudda vänsterkapitalistiska enkla-
ver. Vad annat skulle de aktivistiska subjekten kunna
vara? Vad annat också jag?

C
Boken som den orepresenterbara boken, med dess vita
sömn, i snö, i snö.

A
Va… Alltså… Jag vet inte. Det är…

B
Jag vet inte, men. Alltså…

C
Det är svårt.

B
Så ini helvete svårt. Jag tror kanske det är
omöjligt.

A
Mer än omöjligt. Som en jävla… Jag vet inte.

B
Det är som en jävla sörja bara, av helt jävla
omöjligt och… Och en massa jävla skit och
kompletta jävla idioter. All jävla idioti.
Proppat med skit bara. Helt värdelös jävla skit.
Fy fan så jävla mycket skit. Bara så ini helvete
med skit och värdelös jävla skit bara.

C
Vad fan tror dom egentligen. Vad är det för jävla
skit dom håller på med. Va. Vad är det för värdelös
jävla avföringsskit. Va. Vad är det för jävla diarré.
Va. Vad är det för jävla lösskitsdiarré som skits ut
hela jävla tiden som en jävla lösskitsdiarré som bara
sprutar ut genom anus och kukanus och alla löjliga
jävla rövknullsskithål som bara spricker upp överallt
som en jävla… Man blir ju för fan helt jävla ner-
skitad av sån värdelös jävla lösskit själv också. Fan
täckt av skit och avföringsskit och lösskit… som en
jävla vaniljglass doppad i choklad fast av skit och
skit och skit som också sprutar in genom alla upp-
knullade jävla kroppsöppningar man har på sin egen
jävla kropp. Sin egen jävla missfosterkropp. Sitt
eget jävla missfoster som man går omkring och bär
på hela jävla dagarna och sover i om nätterna…

A
…om man nu kan sova när man har en löjlig jävla
hjärna som fan i mig verkar guppa omkring i en dypöl
av lösskit däruppe i kukhuvudet och som man aldrig
kommer åt. En jävla diarrékukhjärna.

B
Det är ju för fan hela jävla tiden.

A
Det är ju för fan mer än hela jävla tiden. Det är
obegripligt mer än all jävla tid som finns.

B
Det ska bara lägga av. Lägg av för fan. Sluta för
helvete.

C
Gud om man ändå fick sova… länge, länge, länge…
och sen vakna upp till nåt helt annat än den vanliga
jävla skiten som när man gick och la sig… Men nu
är det ju för fan tvärtom.

B
Man blir helt plötsligt bara… utan nåt minne egentli-
gen, av att ha levt… väckt av nån jävla kukbillig
slaskfittig jävla kukslemsidiotröst som viskar och
väser slemlikt till en: Vakna, vakna – det är dags
att dö, värdelösa jävla skitidiotnolla.

regnet faller
och faller
som
inga tårar kan

JAG DRÖMDE om en film
jag inte hade sett, den avbildade
en gammal person en mycket gammal person
man eller kvinna jag vet inte
ensam i en liten lägenhet, gör sina vardagliga sysslor
mycket långsamt o-verkligt naturalistiskt långsamt
tar sig ur sängen
klär sig
går på toaletten
äter sitter i fåtölj, tittar på tv
dagsprogrammen allt med befintligt ljud
tung andning, hasanden, smackande, rosslingar, dova ljud
från grannar gator rör

SÅ - dör personen
plötsligt odramatiskt, slutar andas bara
kanske efter en stilla infarkt, i fåtöljen

och filmen fortsätter
ett par timmar till den döde saknas inte av någon
blir kvar som död i lägenheten
kanske ett halvår ett år tre år
kameran panorerar den döde, ansiktet
den snett öppna munnen ögonen
går nära också ting i lägenheten möbler
väggar, så småningom insekter, blomfugor
flugor, svirraktiga svärmar, i solljus som flödar in
torrt genom fönster
dova ljud utifrån
damm som ansamlas
kroppen som torkar
samman

Bergen, fjällen. De står resta som väldiga monoliter. Att uttala deras kartografiska namn sammanfattar ingenting av deras realitet. Namnet blåser bort i vinden som ett bortfört knott. Bergskedjans geologiska veckning vittnar för en kontinuitet av oerfarbart lång tid som föregår varje språks kosmologi, och kommer att förbli efter dess upphörande. Att föreställa sig att vandra upp för bergets sida är inte möjligt. Inte ens de till synes mest beskedliga av fjäll. Det skulle ta veckor, kroppens krafter skulle inte räcka till. / Vandringens dalgång en gång täckt av tjock is. Att föreställa sig detta massiv, dess inneslutna tid, dess årtusende efter årtusende av stillastående. Nej. Det förblir absolut abstrakt. Som om en mygga med två veckors livsspann utantill skulle lära sig en encyklopedi över homo sapiens totala historia. /

Torsdag
Ymnigt, ihärdigt snöfall
som en malevitjskt
passerande vit sal (utan slut)
Tre, fyra minusgrader

Mkt mkt trött
Som dödskamp utan död
och utan kamp,
bara blekvit feber
Ser på tv på kvällen
för att mobilisera klasshat
utan ände, utan utgång

Lördag
Natt, måne, stilla
stilla kyla
Nollgradigt

Står och röker på balkongen,
full på Calvados
och uppnådd ensamhet
Föreställer mig att min begravning
i själva verket
var min födelse
och att min mor
var en sadistisk bödel
utsänd från mardrömmens
Sanningsministerium
Jag sluter ögonen,
försöker frammana minnen
av annat liv,
men fylleramlar
in i PET-faskorna i plastpåsar
som står där på balkongen
i ett dammigt hörn.

A
Att alltid och överallt bara kunna drömma om det näst intill samma, samma och lika. Det utgör den liberalistiska kapitalismens imperativa och spöklika löfte. - - -

C
Livsstilsliberalismlitteraturen, som så hegemoniskt dominerar den svenska borgerligt litterära offentligheten, och kanske särskilt Dagens Nyheters numer explicit kulturkonsumentrådgivande kultursidor, har det som snart sagt enda ämne; just för att dramatisera, legitimera och affirmera den egna mer eller mindre mediokra livsföringen, strukturellt och inte sällan orättmätigt erhållen, vilket bortträngs till förmån för en orefekterat och liberalistiskt metafysisk och megalomant monumental narcissism för enskilda karaktärer, deras ytterst begränsade sociala gruppering, dess troper och språk. Att verkligen erfara och tänka, självreflexivt och kritiskt, med litteraturen, om litteraturen, blir i en livsstilsliberalismlitteraturregim en anomali, något perverst krävande. - - -

B
I drömmen är jag en redan genomförd hjärninfarkt i min egen hjärna. Huvudet fylls av grått, livslöst blod, som bara trögt och långsamt rinner ut genom öron, näsa och ögon. Ett lodjur står framför mig och slickar i sig vätskan. Det ser mig inte, lapar bara. Försvinner så, som i ett hoppklipp, in i skogen. - - -

litteraturen som
den privilegierade plats
dit de revolutionära begären
tar sin tillfykt
för
att få en borgerlig begravning

blankraden
vi vet inte
exakt
vad den är
vad den gör

klasskriget
i sverige
står nästan helt
utan gestaltning

jag tror
att
utan klasshat
skulle
mitt hjärta
inte
alls slå